SUPERCAN

Jag åt en sjukt god hamburgare i lördags. På Crave eller vad det nu heter vid Hornstull. Larvigt gott var det. För att inte prata om vitlöksdressingen man fick till pompan, oh la la! Med reservation för att mina sinnen inte var riktigt alerta så där vid tretiden på natten så måste jag nog utse det där stället till bästa snabbmats-burger-haket i Stockholm.
Jag åt en ostburgare, P tog en fiskburgare(!) och Thoken tog någon kvadruppel megasize-burgare med typ tre lager kött. Och Thoken vore ju inte Thoken om han inte genast var tvungen att antyda att hans val av mat var liiiiiiiiiite bättre än mitt.

(Bortse från det intelligensbefriade i hela konversationen, det var sent och vi var kanske lite sliriga.)
Thoken: Var hamburgaren god?
Jag: Ja, den var sjukt god
Thoken: Men smaka på den här då, den är helt grym!
Jag: Nej, det är bra.
P: Men alltså, det lär ju smaka typ samma, bara att du har femtioåtta lager kött i din.
Thoken: (Mummel mummel.)
Jag: Dressingen var ju helt galen.
Thoken: Men smaka min chilidressing då, så jävla god!
(Jag doppar lite av en pompa i Thokens dressing.)
Thoken: Men våga ta lite, värsta fegisdoppandet, tar lite på kanten bara!
Jag: Jeezuz.
P: Håll inte på och bråka nu.

För övrigt var kanske en av de märkligare människorna jag har sett på bra länge på samma ställe som oss i lördags. Röde mannen. Han hade röd kavaj, röd tröja, röda byxor, röda glasögonbågar, rött klockarmband, röda skor och röda handskar! Just det där med handskarna gjorde att både jag och Tiny fick lite lätta creep-vibbar. Dessutom verkade han vara där helt själv och stod mest och hängde vid baren och spanade ut över lokalen. Man blev bra nyfiken på vad det var för hemlig lirare.

Råttan äter blodpudding och jordgubbssylt. Jag har i alla fall inte serverat det i en skål blandat med hackad varmkorv (barndomsklassiker).

Vi var och besiktigade Helge idag och bilrackarn gick igenom ytan problem. Jippi! Det har skramlat oroväckande från avgasröret ett bra tag nu och jag har varit helt säker på att det är ett tecken på en nära förestående totalkollaps. Men det var tydligen bara någon gummitjofräs som hade gått sönder. Hehe.

Jag är allvarligt typ nervös varenda gång jag ska besiktiga bilen. Det känns som att kontrollanten ska komma tillbaka, kasta nycklarna i huvudet på en och typ ”Hur fan kan du åka runt i det där skrället, bromsarna funkar inte, avgasröret har lossnat och bränsletanken ramlade nästan ner i huvudet på mig! Det blir körförbud DIREKT!” och man bara ser hur alla pengar man äger och har försvinner bort i något stort, svart, mörkt hål. Man kanske skulle köpa sig en ny bil så att man slipper den här skruttbilsångesten.

Om jag vore rik och dessutom hade ett hus med tillhörande garage då skulle jag köpa den här:

Och den här:

Hostan från helvetet har bestämt sig för att det där med att väcka mig klockan fem inte längre var roligt. I natt är tydligen dealen att jag inte ska få sova överhuvudtaget. Och när man ligger där och snurrar runt i sängen och försöker somna så är det ju oundvikligt att man samtidigt ligger och fnular på diverse viktiga frågor.

En sak jag då kom att tänka på är varför alla människor tycker att vanliga sourcreme-chips är så jävla goda? Det är ju typ sämsta chipsen ever om ni frågar mig. De ligger längst ner på listan och skräpar tillsammans med light-chips och såna där billiga 10-kronors påsar som man kan köpa på Lidl.
Jag bara undrar.

Och en annan sak:
Rosévin är sååå sommaren 2009. Nu är det höst och då är det mulliga rödviner som gäller.

Frågor på det?

Nej, jag tänkte väl.